EMAKS BETRAKTELSER

Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

EMAKS BETRAKTELSER 388/Svartvitt i vintermörkret...

Det är inte mycket färger i landskapet nu, mest grått och svart. Men det blev en runda på några km i omgivningarna ändå, innan regnet började strila ner från de gråtunga molnen. Bilderna som kom ut av detta passade bäst i svartvitt. Jag hade tre objektiv med. Ett på kameran, en Kipronar 1,9/9cm från Zeiss Jena, och två i väskan, en 120mm och en 165mm Kipronar. Alla tre projektor-optik för 35mm biofilm, och alltså utan bländarinställning, de är fullt öppna hela tiden. Och det gör att man kan få en del bokeh-effekter som blir lite säregna beroende på den optiska konstruktionen av Petzval-typ.

Som vanligt så blev det bara fotat med den glugg som satt på från början. Det blir för det mesta så, även om jag har andra objektiv med. Vet inte varför men hjärnan ställer kanske in sig efter en brännvidd och sen blir bildseendet därefter, och då kör man på det hela tiden?

Den Kipronar som satt på det spegelfria RP-huset är konstruerad så att den inte fungerar annat än på väldigt korta macro-avstånd när man använder den på kameror med spegel. Så tyvärr kan jag inte använda den på min analoga spegelreflexer, bara digitalt. Vill man ha den analoga korn/strukturkänslan så får man lägga på det i datorn, men här tycker jag inte det behövs. Mellan-storformat analogt är ju i princip kornlöst och som jag upplever det är digitalt foto mest likt dom större negativformaten. Det är nog därför jag inte använt mina mellsnformatskameror så mycket på senare tid. Men analogt mellanformat har ju sina fördelar det också, och vill man lithkopiera från stora negativ finns ingen annan möjlighet som fungerar billigt och tekniskt bra.

Det är svårt att inte få för mycket av den swirlande och snurriga bokehn med de här Kipronarerna. Men man kan ju utnyttja det också, och man får lära sig efterhand hur de fungerar i olika miljöer och bildsituationer. Just denna 1,9/9cm tycker jag ger mera snurr än de andra. Minst snurr verkar 165mm ge, men samtidigt gillar jag den skarpt då den ger ett så häftigt skärpesläpp och frilägger objektet så att det nästan ser inklistrat ut i bilderna.

Sista motivet har jag fotat förut med annan optik och analogt med film. Men här, med 90mm Kipronaren, tycker jag att jag bättre fick fram det jag ville. Tror det kan passa att arbeta mera med just det objektet och kanske även placera in någon människa i bilden. Jag har redan idéer kring detta som jag funderar på och som jag tror kan bli bra.
//